Det är så tyst i vårt hem...

Hunden åkte iväg en fem tiden.. Hjärtat åkte iväg efter halv sju.. Denna tystnad... Romeo har sovit redan i snart 3 timmar... Bortsett från att han vaknat 1 gång men det gör han nästan varje kväll... Men fortsätter sova när man går bredvid honom en stund..
Inga tassar ens som springer ner i trappan när man öppnar kylskåpet eller chips påsen... Bara lugn tystnad...
Vi har haft en toppen kväll. Romppe var glad hela tiden.. Och då var han vaken från halv fyra till kvart före åtta. Otroligt.. Men vi badade, gosade och lekte.. När han sen fick sin kvällsvälling någon gång före åtta så slocknade han direkt efter.. Lilla sötisen...

Så nu är det då jag och Romeo ett par nätter...
Jag är aldrig orolig för vare sig hjärtat kommer att vinna eller förlora en match.. Det är inte det som spelar någon roll för mig.. Klart jag blir glad när han vinner men vet också att han är en erfarenhet starkare även om han förlorar när han åker iväg.. Men det där körase.. Att varannan helg åka iväg många 100km, det är det som får en orolig. att sitta och vänta att man skall få meddelande att de kommit fram, ja för först då kan man pusta ut. Och nästa gång när han stiger in genom dörren igen....