Året 2012... Det glömmer vi aldrig... Part 1.

På samma gång som året 2012 har varit det bästa i mitt liv har det varit fyllt med skräck, sorg, rädsla, trötthet, uppgivenhet men mest glädje och lycka! Vi skall ta och kika tillbaka på året som gått...

Januari
Jag mådde fint, shoppade babykläder med stora förväntning även om jag bara var ännu i "början" av graviditeten.
Vi åkte på bröllopsresa nr 2 till Gran Canaria. Bodde på ett lyx hotell, hade fint väder och njöt av veckan vi var i södern.

 

Februari
Jag blev sjukskriven i Februari p.g.a mina graviditets komplikationer. I stort sätt så fick jag ligga på soffan och var dag fundera om vi kommer att få vår "Enok" eller inte. Träffade på både väldigt otrevliga läkare och trevliga läkare under tiden vi väntade på hur det skulle bli. Magen växte i alla fall och jag hann få en massa blommor av hjärtat.

Mars
I Mars började jag jobba igen, hade fullt upp på jobbet - totalt kaos. annars var allt bra, vi gick på vårt ultraljud för att kolla att allt var bra och om "Enok" var en pojke eller flicka. Men liten hade humor och ville det skulle förbli en hemlighet. Mamman i detta hus visste ändå att det var en pojke fast alla andra hårt stod och påstod att det var en flicka. Även hjärtat fick känna sin första spark i Mars.

April
Njöt av graviditeten, dock hade "Enok" börjat trycka på redan ganska hårt. Jag njöt också av att få äta. Vi besökte bion ett par gånger och restauranger ett par gånger. Vi åkte ner och hälsade på min "syster" Fanny till Kimito, som också hade en liten i magen!
Vappen firades hos systra mi.

Maj
Vi började Maj månaden med att åka på vappu tori som vi aldrig har gjort förr. Sedan började vår familjeförberedelse kurs. Vi gick väl dit lite med spänning och kollade in de andra blivande föräldrarna. Sedan kom fredag natten när jag åkte in med ambulans till tammerfors för att försöka få vår "Enok" att hållas i magen. Kortison sprutorna påbörjades direkt för hans lungor. Efter att ha försökt ligga två dygn med huvudet neråt och "estolääkitys" kom det fram att det inte lyckades.

 Med ett brådskande kejsarsnitt den 14.5 föddes vår underbara bebis. Bara 1510gram och 41cm. Jag var rädd, maken var ännu räddare och ut for de med en bebis. Vi fick fråga efter var det var för de sade inte, de va ju säkra på att vi visste det redan eftersom vi varit på säkert 10 ultraljud. Ca 1 timma efter snittet fick jag träffa min son för första gången!

 Vi bodde i Tammerfors i två veckor. Dagarna flöt på i sjukhuset och maten fick vi från Abc, killen mådde helt okej, vi var överlyckliga, trötta, psyket höll på att brista nu som då men man klarar det mesta med kärlek, stöd och gott mod. Så kom dagen när vi fick flytta till Vasa 25.5. Vi trodde det skulle bli så mycket lättare. Men ack vad fel vi hade. Det blev nästan värre att flytta hem. då skulle man orka med sjukhus, hushållet, hunden, maten ja you name it. Men what doesn't kill you make you stronger! Vi kommer att vara evigt tacksamma för den hjälp vi fick och allt stöd. All mat vi fick gå och käka till systra mi <3 all mat som andra systern kom och kocka åt oss. Alla fina hälsningar...Och alla mini kläder vi fick låna av Anna och Hugo!

På A8 fortsatte killen växa och göra framsteg. Och den 30.5 fick killen flytta ut ur kuvösen.

Juni
Romeo fortsatte att göra framsteg. I mellan åt gick vi lite bakåt men kämpade oss framåt med storm steg. Vi träffade Julia för första gången som kom att bli Romeos vän och Katja mammas kompis. Vi träffade även andra mammor och deras bebisar. Skönt att få prata med andra i lite likande situation som vi var i. Romeo blev 1 månad och då gick han över 2 kg:s strecket.

Vi spenderade mera och mera tid i familjerummet bara vi 3 och en apparat.
20.6 slapp liten sin näsmag slang och klarade sig utan den efter det! Och vi firade midsommar på sjukhuset. Romeos blod som hade sjunkit sakta men säkert och fick sig en liten påfyllning. Han blev tankad dagen före vi skulle åka hem.

Den 28.6 kom dagen vi väntat på ända från dagen liten föddes. Vi komma hem alla 3. Inga flera hejdå tårar, inga flera hela sjukhusdagar. Bara vi 3 hemma!

Dagen efter att vi åkt hem måste vi åka tillbaka till sjukhuset eftersom det uppstod lite komplikationer. Som tur var, var det ingenting värre och vi fick åka hem ganska snabbt igen. Sen dagen efter kom fammo och vi fick Romeos säng färdig fixat!