Juli
Tiden hemma började bra förutom att Romeo ännu hade sina komplikationer med blod i princip varje blöja. Jag var hysterisk och konsulterade barnläkare efter barnläkare men fick alltid samma svar. Det var outvecklad tarm, en sorts kolik. Sen en dag slutade det och kom inte mera tillbaka.. vilken lättnad!
Vi gjorde vår debut, med vagnen. Och den 12 slapp Romeo för första gången i badet. Efter den gången har han älskat vatten.
Vi gjorde vårt första besök till J-city. Vi fick besök av både släkt och vänner. Och den 28.7 när "Enok" var beräknad att komma till världen firade vi Romeos noll års dag. Det var en rolig födelsedag.
Augusti
Kom med ett stort bakslag... Vi gick till rådgivningen, och det konstaterades att Romeos "kolik" var ett bråck. Vi blev remissade till sjukhuset igen. Vi väntade och väntade kändes som en evighet. Där i mellan hann jag göra ett besök till Wasalandia med syster och systers barn. Efter många års paus.
Den 13 åkte vi och träffade en trevlig kirurg. Han skulle skicka oss vidare till Tammerfors. Jag grät så jag höll på att få något fel när jag slapp till bilen. Alla känslor och rädslan kom tillbaka. Drog upp snoret och så gick vi vidare och väntade.
Det gick bara någon dag och Romeo blev väldigt sjuk och vi åkte till akuten. Blev skickade nästa morgon med ambulans till Tays för operation. Bråcket hade lagt sig igen när vi väl kom fram och läkaren ville inte operera p.g.a att det var så irriterat att det skulle ha lätt kommit på nytt. Vi åkte hem tillbaka och skulle in nästa vecka på nytt.Vi fick dock träffa på sjukhus clownerna som sjöng så fint för Romeo.
Sen kom måndagen när vi åkte tillbaka till Tammerfor. Sov en natt på hotellet för operationen skulle vara följande dag klockan 9. Det drog ut rejält på tiden, Romeo fick inte äta men det gick ändå ganska bra, han fick dropp och sov största delen av dagen när vi väntade. Kirurgen kom in och såg så allt var okej, och pratade med oss en stund varför det tog så länge. Där igen lyfter vi på hatten för Tays sjukhus och personal. Mänskligare läkare får ni söka efter. Där runt en klockan 1 for vi och följde honom till operationssalen. Han var så liten när vi lämnade honom på operationsbordet. Jag svalde och svalde mina tårar när vi gick ut. Vi ses snart igen...
Ingreppet i sig själv gick väl snabbt, men vi väntade och väntade.. Jag blev så orolig att jag tänkte få fnatt. På kvällen 18.30 fick vi gå och hämta honom. Han hade fått några apner i uppvakningen och måste stanna natten på Tehon.
Nästa dag gick vi till en pojke som blev så glad när han såg oss. Läkarna hade beslutat att vi ännu skulle vara en natt på sjukhuset men i Vasa, p.g.a de där apnerna. Så ambulansen kom efter Romeo och vi åkte efter så vi skulle få en bit mat i magen före en sjukhus dag/natt.
Efter operationen började läkningen, vi bytte mjölk åt honom och magen började fungera igen så som den skall. Resten av Augusti gick i princip åt att planera dopet. Och så var vi på vår första mamma träff. Gick väl dit med tanken att jag ger det en chans. Hade hört rykten att det jämförs så mycket och kollas upp där, men vilken tur att vi gick. Det blev en första träff som kom att bli många goa stunder med sköna mammor och bebisar.
Romeos första riktigt ordentliga menade leende kom också i Augusti. Som vi väntat.
September
Första helgen i September hade vi dop. Det var mycket ställas, men tur att jag har bra släkt som hjälper till. Romeo fick fina presenter och hela dagen blev riktigt lyckad.
Vi gick på en hel del träffar i September, Romeo gjorde mat debut och fick börja äta fast mat. Vi firade mamman i huset som blev ett år äldre, var ute på boxningsmatch och Romeo övernattade för första gången hos moster.
Vi besökte barnpoli. Och mamman i huset slapp på sitt livs första me&i party. Efter startade mitt stora intresse för kläderna.
Och Romeo blev allt gladare för var dag som gick.
Oktober
Jag ordnade en babyshower åt <3 vännen och må jag säga det själv men bra blev det. Hon anade ingenting och blev väldigt överraskad. Vi hade en trevlig dag/kväll med många fina kvinnor och två bebisar i huset.
Vi var till knattekyrkan och firade vårt underbara fadderbarn Elsa.
Och i Oktober började vårt babysim, som kom att bli höjdpunkt för vår lilla groda framöver.
November
Livet rullade på som vanligt. Vi simmade, gick på träffar och levde vanligt småbarns liv. Vi åkte söderut till "min syster" och träffade deras nya bebis. Vilken underbar tjej. Firade första farsdagen.
Spenderade pengar i mitt nya intresse...
Jag var på jobbets julfest och hade en hel kul kväll med mina söta polare.
Och på kvällen 29.11 föddes vårt underbara fadderbarn. Jag var så orolig för <3 vännen att jag inte känt sån oro sen hösten vi var på Tammerfors. Allt gick bra och världen fick en till charmör.
December
December månaden har gått till att julstressa, köpa julklappar, städa ordna baby träff hemma hos oss, hälsa på släktingar och äntligen få lite julefrid.
Själva julafton firade vi hos min syster och hennes familj. Vi åt så magarna tänkte spricka i två dagar. Romeo fick så mycket presenter bland annat 5 muminmuggar och en pulka.. Tyvärr sov han när julgubben kom och hälsade på. Men han missade inte sina presenter i alla fall. Vi fick oxå presenter i mängd och massor. Så snälla har vi väl ändå inte varit.
Nyåret firade vi igen suprise hemma hos syster och med var min andra syster och hennes familj. Vi åt super mega goda biffar. Romeo var super glad och på humöret och ville definitivt inte missa tolvslaget...
Det var vårt år 2012. Det bästa i mitt liv. Nu hoppas vi att år 2013 skall bringa med sig lika mycket glädje som förra året. Betydligt mindre dramatik kunde vara ett plus men man lär ju sig av åren. Vi vet i alla fall efter året 2012 att man inte skall planera livet för långt framåt och ta vara på livets små goda stunder. Man vet aldrig vad som händer.
Vi har i alla fall fått finaste gåvan man kan få och det kommer jag att vara evigt tacksam för även om det var små prövningar på vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar