1510 gram lycka

torsdag 21 mars 2013

Äntligen har...

jag fått tillbaka min glada lekande bebis...



De tre senaste dagarna har vi haft en super arg, sur och missnöjd gråtande bebis... Jag var nära till panik... Det var så synd om honom igen när jag såg att något var tokigt men kan inte hjälpa... Jag vet inte om jag är lite nojig när det handlar om missnöjd bebis men jag ringde rådgivningen igen idag... Nå hon vet väl inte mera än jag vad det beror på men, när han får de här perioderna vill jag i alla fall meddela dit så de vet om det.. Eftersom om det inte ploppar ut en tand nu som jag väntar mig, så då beror det högst antagligen på refluxen, och då behöver vi få någon annan medicin... Men eftersom att Ruben är så glad nu igen så förväntar jag mig att det kommer upp en tand inom dagarna... Jag bara undrar... Har era bebisar haft så här mycket besvär av tandsprickning? Och vad hjälpte då de dagarna när det var som värst?

2 kommentarer:

  1. Elliott var nog rätt grinig när tänderna kom fram. Men å andra sidan kanske det var refluxen då också, bara att vi tolkade det som orsakat av tänderna. Blir galen av att inte veta vad som gör bebisen ledsen! Man känner sig så maktlös...

    SvaraRadera
  2. Ja verkligen maktlös. På onsdagen var det gråt hela kvällen.. Och då menar jag hela kvällen.. Stackaren.. Det kanske blir lite lättare när de lär sig prata :)

    SvaraRadera