Vilken dag...

Den här dagen har ju sugit ganska rejält... Jag är trött.. Det känns som om hela kroppen går sönder och jag är inte sjuk, känner mig inte heller små förkyld.. Fatta vad felas kärringen...Vi började med träningar på morgonen  Jag kunde inte slå ordentligt i varken säcken eller pistarin för axeln brände på som tusan... Vidare  resultat av träningarna var världens bula mitt i huvudet för jag inte väistää tillräckligt snabbt och fick en armbåge mitt i skallen... Då brast det.. Jag börja gråta mitt i salin.. Tyckt lite synd om mig själv där ett tag.. Vi kom hem.. Killen ville inte sova på hela dagen utan vill helst vara sur och tjurig han med...
Pappa, pojke och hund gick på promenad och jag var på träningspass nummer två.. Där också helt utan motivation gav på bara men inte skoj, inte orka ens skvallra med syster och hjärtevännen.. Undrar om jag håller på att få nervsammanbrott?!
Nå jaa.. Hem igen.. Killen var fortfarande jätte sur, ville inte sova på promenad heller.. Bara en powernap.. Vi for och duschade och badade.. Då blev han glad. Favorit sysslan liksom. Och somnade 19.45...
Mamman i huset fick slappna av.. Öppnade facebook och får en värre shock.. Alltså jo.. Nolot, idiotiskt och så himla oansvarigt att vuxna människor inte kan ta hand om någonting... Och ALDRIG lär sig. Jag blir så sur.. Bitter och arg..
Tack för idag.. Hoppas morgondagen för med sig något bättre...

Sur eller glad är han ändå det finaste och bästa som finns...