Wäinö...

<3 Blev namnet på vårt underbara lilla fadderbarn. Dopet var fint och allt gick bra.. Tacka vet jag att jag har blivit mamma en tid sedan så blev inte så där panik när lillen först sjöng på en stund.. Hyschade, lullade och sen hade jag en sovande liten Wäinö på armen. Underbar. Det känns så lätt att gå omkring och konka på en så liten en...

Hela gårdagen gick egentligen riktigt bra. Mamma kom på morgonen hit körande från J-city och var med Romeo så jag fick åka till frissan och fixa ansiktet och håret. Var verkligen i behov av det för sov natten före verkligen kasst. (Satt där och drömde om mina många miljoner, då skulle det vara vardag för min del, att bli sminkad och få håret fixat).
Sen kom fammo och faffa och farbror hit och var med Romeo så länge vi var på dopet. Tyvärr har jag inga bilder to share men kanske jag får några senare..

Vi kalasade när vi kom hem... Och sen fick jag även Leena på besök på kvällen.. så ni fattar vad att min diet inte går så bra för tillfället.. Men kan ju skylla på att man måste njuta av livet lite ibland...

Romeo har lärt sig grimasera så där jätte coolt.. Han håller på hela tiden.. Tycker väl att det är humor när mamma skrattar åt honom.. Det är bara lite svårfångat på bild.. Men lite ditåt.. Han skrattar så att hela övra läppen dras upp.. Ser ut som han skulle ha värsta sockerbits tänder.. Gullisen <3