Får igen ursäkta min tystnad...

Men har egentligen inte så mycket att komma med.. Kunde varje dag utbrista min grymma frustration på att vara sjuk men det löns inte..
I helgen börja de kännas bättre... Åkte in till stan med syrran och Maya.. Vi åt på Amarillo, väntade i evigheter på mat.. Rubi var ändå ganska nöjd, maten lär skall ha smakat väldigt bra (har varit utan smak och lukt själv i 12 dagar nu) men det var säkert gott...

Vi gick i lite butiker och sedan till sist på cafe'. Kände mig lite halv dåsig i huvudet... For vidare hem till andra syrran, började frysa som tusan så då visade tempen 38... Låg och vilade där en stund före vi åkte hem..

Hemma fick jag IGEN ringa och avboka middagen hemma hos mamma... Jag blir så trött på det här... Kunde inte sova, hade tungt, de tog sjukt i lungorna och hostar säkert ut hela lungorna .. Och säkert snyter ut hjärnan eller något liknande..
Igår fick jag släpat arslet igen en gång till läkaren.. Satt och väntade i 5 timmar på att få träffa läkaren eftersom att crp va högt och skötaren sade det är nog bäst att läkaren lyssnar på lungorna.. Väntade, väntade och väntade.. Nå väl jag slapp in till sist.. Läkaren skrev ut ett recept och frågade om jag skall ha sjukledigt.. Inte lyssnade på lungorna, inte kollade i öronen fast de värker, inte kollade bihålorna.. (För denna antibiotika lär vara av starkare kaliber än förra och gå till lungor, bihålor och öron). Det är vår sista chans nu då före vår resa.. Vi har nog redan lite försöka förbereda oss på att det kanske inte blir någon resa..
Man blir så lessen...