Bara "lilla" Romeo...

Jag förstår ni har saknat mig.. Of course.. Här är ju tyst som i graven... Men ärligt.. Hur mycket program får jag inte instoppat en vecka.. Hur mycket hittar jag inte på på dagarna... Och hur mycket vill jag inte komma in och skriva.. För jag vet att ni finns där.. Och väntar.. Visst väntar ni?!

När jag började blogga... Och ni som troget följt med ända lilla familjen E.. Var det graviditeten det handlade om.. Den där jäkla graviditeten.. Började bra, men sen blev det svårare och svårare.. Det fick en att vara rädd var ända evigaste dag.. Skulle det bli en baby eller inte? Varje vecka fick ni följa med när jag trippade iväg för att höra om det fanns några hjärtljud i magen..
Sen från vecka 29 fick ni följa med Romeo.. Som föddes som en liten liten prematur och kämpade sig fram... Om hur rädda vi var åter igen... stora steg fram och lite tillbaka och sedan fram igen med stormsteg...
När Romeo växte och blev STARK... Började bloggen handla mer och mer om allt vardagligt.. Så nu tycker jag det är dags att åter igen ge ett inlägg åt bara Romeo <3 Det käraste som finns i mitt liv! Han jag älskar mest och skulle göra vad som helst för.

Varför denna dag?!

Idag har vi varit på vår "1-års" kontroll till fysioterapeuten och neurologen.. Allt var bra, vi följer prematur uppföljningen vilket betyder att vi kommer att gå på besök varje år.. Åtminstone tills han är 5 år?! Om jag förstod det rätt..
Fysioterapeuten var nöjd.. Hon sade att han har all balans för att kunna gå, han skulle kunna gå om han vill gå..
Det är rohkeus och viljan som fattas. Men påpekade också att det är HELT normalt att inte gå förrän 18 månaders ålder. Och om vi då tänker på Romeo så är det ännu 4 månader kvar tills han är 18 månader egentligen!! Så ingen panik. Nu kan folk sluta fråga mig om han går.. För jag tror jag meddelar den dagen han går! Vad är nog roligare än att mamma går och bär omkring och så slipper man ju hiskeligt snabbt framåt när man kryper i racer fart..
En annan sak.. Han är verkligen ingen LITEN pojke mera.. Vikten låg på 12040g och han var 81cm lång! En riktig karl.. 

Pratar gör han mycket.. Ord som han för tillfället använder sig av är: Mamma, pappa, kato, cykel, kukka, tack. Han har nog sagt mycket andra ord också och så försöker han härma det man säger men de där är återkommande..
Frågar man honom vad säger lejonet så morrar han väldigt högt!

Han tycker om att laga mat.. Och andra sysslor som mamma gör.. Han är alltid med.
Han hålls inte stilla en sekund.. Han är vild som vinden.. Han har ett väldigt hektiskt temperament... Allt skall gå på hans villkor och går det inte, så då.. Då är det rena rama utbrottet. Men även andra vägen, om han är tacksam och glad så visar han den sidan. då vill han kramas, gosa och ger en puss! Han har också börjat pussa alla mjukisdjur och kramar om dem och säger aaah..
Han äter själv.. Får han inte en sked eller gaffel i handen öppnar han inte munnen.. Utan sitter och skakar på huvudet och kniper fast, KAN SJÄLV! När han får skeden, ja då får mamma hjälpa till.
Han älskar att vara ute, att sitta i sandlådan är något av det bästa som finns.. Att äta sanden och stenar är inte heller så illa..
Att cykla älskar han.. Kanske därför han lärt sig säga cykla så snabbt?!
Han är lite blyg, men det går oftast om efter 5 minuter.. Då är det ingen skillnad vem han klänger på.. Han charmar tjejer, kvinnor och tanter var vi än är.. Och det är väl inte så konstigt! Han är ju den underbaraste Rubi som finns..